Veckobrev 51/12
21/12 2012
 
Presiderande: Bo-Anders Jansson
 
Antal närvarande: 30 varav 5 gäster

Klubbärende/Info: Inga klubbärenden
 
Föredragshållare: Nils-Gunnar Karlsson

Dagens program: Orgelspel i juletid
Vad kan väl vara mer passande inför julen än att få sig vacker orgelmusik till livs?
Vi fick lära oss en hel del av Nils-Gunnar om vad en orgel egentligen är för något. Många av oss tänker nog inte på att en orgel egentligen är ett stort blåsinstrument. Varje ton har sin egen pipa. När man tänker på hur många toner ett musikstycke har förstår man att det blir ett stort antal pipor. Inte konstigt att orgeln, "musikinstrumentets drottning", är ett stort instrument till sin volym. De flesta andra instrument har någon form av klanglåda/resonanslåda. I orgelns fall är själva rummet där orgeln står dess klanglåda. När vi går in i en kyrka kan man nästan säga att vi också går in i en orgel.
Vi stod uppe på orgelläktaren medan Nils-Gunnar spelade och berättade om orglar och orgelmusik. Först gavs prov på ett musikstycke där orgeln allra mest finstämda och svaga stämmor användes. Rummet fylldes av vackra musikaliska viskningar. Efter detta gavs prov på dess motsats. Alla register (det är dessa som avgör vilka pipor som skall användas) drogs ut, alla spjäll öppnades på vid gavel. När Nils-Gunnar slog an tonen var det nästan så att vi som stod på läktaren höll på att blåsa ned från densamma. Vilket mäktigt instrument! Avslutningsvis spelade Nils-Gunnar ett stycke av kanske den främsta av orgelkompositörer, Bach. I detta stycke gavs prov på hur dynamiskt och varierat musik kan framställas med orgel.
Att spela orgel är verkligen något som kräver simultankapacitet ...man skall hålla reda på fyra manualer, två händer som spelar olika toner och sedan tillråga på allt spela med fötterna. Ser inte helt lätt ut om man säger så..
Innan vi lämnade orgelläktaren fick alla ta sig en titt in i orgelmaskineriet. När man tittar in i dess inre inser man vilket fantastiskt hantverk en orgel är.
 
Jag tror det var flera av oss som var där som fick en väldig lockelse till att få sitta i en kyrka, dra ut några kraftfulla register och sedan låta rummet fyllas av toner så taket lyfter.
 
Undertecknad kan intyga att det faktiskt är möjligt att lära sig spela orgel lite grand om man bara ger sig den på det. Fast det är klart, man får spela långsamt... att komma upp till Nils-Gunnars nivå får förbli en hägring. Att bara närma sig detta fantastiska instrument något är lycka nog.

 

/Pål Dunér