Klubbärenden: Anders Persson informerade om samarbetsprojektet SAMBUFF, som är en
sammanslutning av ungdomsföräldrar, Brukarrådet (skoledn., föräldrarepr.,
lärarrepr., och elevrepr.), högstadieskolorna Grevhagsskolan och
Prästängsskolan samt Rotaryklubben. Projektets syfte är att stödja ungdomen
och ett försök att "hålla lugnt" på stan genom att fler
föräldrar tillsammans ska vara ute på stan under kvällstid. Projektet avses
starta i januari månad och Anders Persson uppmanade klubbmedlemmarna att
ställa upp.
Dagens program
Föredragshållare:Lennart Grandelius
Ämne:Ny planläggning av Eksjö centrum. Planering är en förutsättning för att skapa förändringar. Planerar vi
inte, händer det således inget. Man kan fråga sig varför vi då ska planera
i ett stadscentrum som Eksjö, där vi en gång för alla bestämt oss för att
bevara. Det låter som en paradox, att bevara och förändra samtidigt.
Eksjö stadscentrum innehåller en stor mängd kulturhistoriskt värdefulla
miljöer. På grund av det omfattande rivningsraseriet på 60-70 talen är
Sveriges hela byggnadsbestånd relativt ungt, 65% härstammar från tiden efter
1950. För Eksjös del härstammar 65% av bebyggelsen i centrum från tiden
före 1900. Sverige har endast 0,3% av sin bebyggelse från tiden före 1850.
För Eksjös del är motsvarande siffra 25%, och detta är exklusive södra
stadsdelen (branden var 1856). Det kan således betraktas som självklart att
bebyggelsen i Eksjö centrum måste bevaras. Den blir bara värdefullare ju
äldre den blir.
Samtidigt måste vi tillåta förändringar, för att staden ska kunna
överleva. Man kan inte stoppa in en levande stadsdel i en ostkupa. En stad
förändras genom människorna på grund av att exempelvis hygien, säkerhet,
standard, arbetsplatser, boendeformer och ekonomiska förutsättningar
förändras i tiden. Samtidigt får inte förändringarna bli så omfattande att
stadens identitet går förlorad. Vi ska kunna komma tillbaka efter 50 år och
kunna känna igen oss.
Om en psykolog får till uppgift att utreda varför en person "gått
under", måste psykologen gå tillbaka i tiden, kanske från de första
levnadsåren. Samma gäller för ett stadscentrum. För att kunna bevara och
förändra i ett stadscentrum är det nödvändigt att känna till vilka lokala,
regionala och nationella politiska beslut som påverkat staden, vilka krafter
som gjort att den ser ut som den gör och hur invånarna under 400 år utnyttjat
och format staden. Min skrift, som innehåller mina funderingar och synpunkter,
om ny planläggning av Eksjö centrum bygger just på att så långt det är
möjligt analysera fram till dags datum.
Förändringsprocesserna i tiden, alla de krafter som verkat under 400 år,
skapar stadens alldeles egen identitet. Är vi inte medvetna om denna identitet
och hur den tillkommit vet inte heller hur vi ska kunna förändra staden. Det
är lätt att vi förändrar sådant som utgör stadens själ, och då är det
inte längre Eksjö som är kvar. Den kan lätt bli en kopia av någon annan
stad.
Jag har delat in stadscentrum (den del som ligger mellan tullarna) i nio
karaktärer; affärsgatan, boendegatan, bakgatan, paradgatan, brandgatan,
gränden, torgen och de öppna platserna samt de privata och de halvprivata
gårdsrummen. Dessa karaktärer är ett resultat av politiska beslut och hur
invånarna använt staden under 400 år och tillsammans med dagens invånare
skapas stadens alldeles egen identitet och som gör att Eksjö är Eksjö och
liknar inte Skövde, Dalby eller Säffle.
Vi kan bygga hur många kopior som helst men aldrig återskapa ett original.
Efterskrift Många stadscentrum blev efter 60-70 talens rivningsraseri, som i sig är
ett gigantiskt kulturmord då vi rev mer än som sammanlagt utbombades i hela
Europa under andra världskriget, förvånansvärt lika. Vart tog alla idyller
vägen och var kom all betong ifrån. Där finns samma typ av varuhus och
affärer, samma gatunamn, samma banker och samma arkitektur. Ibland vet man inte
om man är i Örebro, Västerås eller Kristinehamn. Detta blir resultatet när
ett stadscentrum berövas på sin identitet, sin själ.
I detta veckobrev har jag lagt till en hel del utöver vad som blev sagt under
mötet. Jag har ju haft den förmånen att skriva mitt eget brev. Det jag inte
fick tid att säga under mina 20 minuter återfinns således i ovanstående
text.