Ämne: "Som man bäddar får man ligga"
Anders inledde med konstaterandet att
Sverige rasat från tredje till 17-20 plats på välfärdslistan. Under samma
period har procentantalet konfirmander minskat från 85 till 35-40,
folkrörelserna har drabbats av stora medlemsras, nykterhetsrörelserna likaså.
Kärnfamiljerna har minskat kraftigt i antal och majoriteten svenskar är numera
ensamstående. Den politiska stabiliteten är ett minne blott. Under åren
1917-1988 fanns samma partier på den politiska arenan. Därefter har tre nya
partier tagit plats i riksdagen. Ständig tillväxt är inte längre en
självklarhet. Nedskärningar på 80- och 90-talen blev en smärtsam upplevelse
både för politiker och medborgare.
Trots dessa stora förändringar styrs Sverige som om inget hänt.
EU-chocken – vi kunde inte längre bestämma allt själva. Att vi inte lyckats
så bra i EU menade Anders beror på att vi är dåliga förhandlare.
Skatteskillnaden mellan olika länder får horribla konsekvenser. Ett exempel
på detta är att norrmännen köper sprit i Sverige, svenskarna i Danmark,
danskarna i Tyskland och tyskarna i Polen!
Vi kan inte längre kontrollera samhället på grund av den otroliga
mångfalden. Endast Luxemburg har fler invandrare per capita än Sverige.
Ungdomarna följer inte längre gängse konventioner. För dem blir valfriheten
viktigare och viktigare. Utlandsstudier är en fantastisk möjlighet, men hur
lockar vi tillbaka våra ungdomar?
Målstyrning – delegera mera – är ett måste. Det behövs också stora
författningsförändringar för en anpassning till 2000-talet. Klarar vi det?