Veckobrev 16/09
Datum: 17 april 2009
Presiderande: Monica Mimer.
Antal närvarande: 35 varav 7 gäster.
| Klubbärenden/Info: | |
| ♦ |
Arne Axelsson fick utmärkelsen Paul Harris Fellow med två safirer för
sin |
| ♦ |
Påminnelse över den resa till Etiopien 26 september 2009
som gått till alla |
| ♦ |
Hans Waldemarsson som varit medlem i mer än 25 år. |
Dagens program:
Föredragshållare:
Monica Mimer och Lars Larsson
Ämne: Skall
misstag inom vården utredas av rättsväsendet?
Bakgrunden till ämnet är fallet på Astrids Lindgrens
barnsjukhus i Stockholm.
Om man har blivit felbehandlad så finns det två sätt att anmäla saken antingen
till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) eller polisen.
Med passiv dödshjälp
menas att man inte ger den sjuke några livsuppehållande hjälpmedel utan man
riktar in sig på att bara lindra smärta och vara ett stöd tills det hela är
över. Passiv dödshjälp är allmänt accepterad i Sverige och sker oftast i
samförstånd med anhöriga eftersom den sjuke inte är kontaktbar och mycket dålig.
Med aktiv dödshjälp menas att man avsiktligt förkortar en sjuk patients liv på
dennes begäran. Plikt finns att lindra och skona i slutskedet.
Väljer en patient att göra en polisanmälan istället, så startas en
förundersökning. Vem som helst kan göra en anmälan. När det gäller händelser i
vården, såsom skador, felbehandlingar, dödsfall förekommer det att anhöriga gör
polisanmälan. Då startas en förundersökning i syfte att utreda brottet, dvs. få
fram så mycket bevisning att det går att bevisa brottet och vem som är ansvarig.
Är bevisen otillräckliga, läggs förundersökningen ned. Det är åklagaren som har
bevisbördan.
Inom juridiken finns det sedan olika uppsåt som måste föreligga som exempelvis
direkt, indirekt och likgiltighetsuppsåt.
De som är intresserade av detta rekommenderar jag att läsa lagboken där det går
att studera tills ögonen blöder och det är inte straffbart.
Sune Borefors