Veckobrev 14/01
6/4 2001
Presiderande:
Thomas Gränsman
Antal närvarande:
Klubbärenden:
Föredragshållare: Göran Nilsson, ordförande i Svenska
skidförbundets längdkommitté.
Dagens program
Ämne: Framgång utan doping
Göran började med grunderna inom träningsläran;
bryta ner och bygga upp, detta är ett måste för att kunna stegvis förbättra
sig, bygga upp muskler eller vad man nu har som mål.
Det är också viktigt med rätt balans mellan träning,
mathållning och vila, samt sist men inte minst tron på sig själv och vad man
håller på med.
Allt detta kan naturligtvis ibland kännas påfrestande
varför människan helt naturligt lockas av möjligheterna att välja en
lättare väg till framgång (bli en fuskare).
På 60-talet uppmärksammades idrottsvärlden på vad
som senare skulle bli katastrof för många, intagandet av preparat (anabola steroider)
för att
lura kroppen att ex. träna mer utan att bli trött och på så sätt snabbare
bygga upp muskelmassan eller att höja hemoglobinhalten för att därigenom öka
syreupptagningsförmågan.
Det senare uppnås genom bloddoping eller genom att tillföra hormonet EPO och
går ej att spåra. Bloddoping går till så att idrottsmannen tappas på ca 1
liter blod. Under tre veckor får kroppen kompensera förlusten genom ökad
blodbildning. Sedan är det dags för en "blodtranfusion" med egna
avtappade blodet.
Vid närmare undersökning av några oförklarliga
dödsfall bland elitcyklister, fann man att dödsorsaken var blodpropp orsakat
av för tjockt blod.
För att kunna kontrollera och sätta gränser för denna
form av doping, sattes en gräns för hur tjockt blod en tävlande får ha,
kontroller görs då före start.
För att klara en sådan kontroll har man, såsom fallet var i skid-VM i
Finland, använt blodförtunningsmedlet HEMOHES. Detta är ju inget som en tävlingsåkare med lätthet fixar
själv. Här måste läkare vara inblandade. Skandalen blir ju inte mindre av just detta faktum att
hela ledar- och läkartrojkan måste vara inblandade.
I Sverige då, förekommer det även här? Göran Nilsson menade att så icke är fallet då vi här har en helt annan kultur vad gäller att fuska medelst doping. Som avslutning menade föredragshållaren, att svenska idrottsmän o kvinnor mot ovanstående bakgrund kanske inte är så dåliga som en del resultat visar.
Per Ferm