1/2 2013
Antal närvarande: 39 varav 6 gäster
Klubbärenden/info:
Inger Lindhe
kommenterade den lyckosamma konserten i Olsbergs Arena.
Föredragshållare: Eibert Einarsson, Smålands Husarer.
Ämne:
Smålands Husarer
Smålands Husarregemente har gamla anor och härstammar ursprungligen från ett
brev den 28/5 1543 där Gustav Wasa ville få fram troget svenskt folk till häst i
st.f. utländska legosoldater. Så startade Smålands Ryttare där rikare bönder
ställde upp med egen häst eller att rusthåll höll en man med häst. Då krävdes
full riddarutrustning i järn som senare reducerades till bröst- och ryggplåtar,
hjälm samt älghudskyller samt karbin (skjutvapen). Organiserades om 100 man = 1
Fana med ryttmästare som chef och fanförare (senare fänrik).
Gustav II Adolf ändrade 1620 formen till skvadroner - fortfarande ca 100
ryttare. Många smålänningar deltog i 30-åriga kriget under överste Cederström
och var borta i decennier. Under strid sköttes befäl via trumpeter och
ordonnanser med förmodligen klent resultat. Strategin i förväg och
stridsformeringen initialt var viktigast. Till en början s.k. kollering där
första led sköt av sina karbiner och red sedan i ring bakåt och blev sista led
för omladdning. Senare övergick man till handgemäng med sabel efter första
salvan. Förlusterna var förvånande små. T.ex. angavs efter ett slag att av fem
skvadroner på 472 ryttare var döda endast 39 och 48 sjuka plus några rymmare.
1677 blev Per Stålhammar regementschef och det gick sedan i arv i många
generationer. Han bodde i Hultsvik, Korsberga. En sonson var gift med Sofia
Drake och bebodde Salshult, Vetlanda. Den nionde generationen Stålhammar är idag
med i Husarerna!
Karl XI införde ny attackstil med ryttare mycket tätt i kilform, knä bakom knä,
vilket gav en väldig tyngd och styrka. Detta var något helt nytt för fienden och
mycket effektivt.
Karl XI införde också början till indelningsverket med rusthåll liksom att
Smålands Ryttare skulle förläggas till Eksjö och inte Västervik.
Exercisskvadronen var initialt förlagd på Kvarnarps gård.
Trossen med foder och mat var viktig. En häst åt 5 kg stråfoder/dag. För 1000
hästar blev 5 ton/dag. Därför plundrades alltid närbelägna trakter - särskilt
vid vinterläger. Många familjer var med i trossen som ofta var fler personer än
soldaterna.
Karolinerna under Carl XII vann många segrar på slagfältet men aldrig bestående
resultat! Tvärtom.
1822 bildades Kungliga Smålands Husarregemente (K 4)och bestod till 1927. Brevik
var överstebostället men siste översten G. Hamilton (med piptobaken) var skriven
på K 4 men hustrun på stadsadress.
Husarkasernen byggdes 1906 men stora ridhuset på Ränneslätt redan 1886.
Sistnämnda är nu fortsatt K-märkt men de flesta gamla byggnaderna på Ränneslätt
kommer att rivas framöver då tidigare K-märkning nu slopats! Gamla ridhuset inne
i staden mellan kyrkan och vattentornet invigdes 1888 av Cirkus Madigan! (OBS
Lt. Sparre var infanterist och ej i Eksjö.) Efter rivningen finns endast
hästhuvudet på Fornminnesgården kvar!
Direkt när regementet lades ner 1927 bildades Husarföreningen. Den gav
konstnären Alfred Ohlsson i uppdrag att göra en stor ryttarstaty till Stora
torget - färdig 1929.
En tidigare mindre förlaga fick Hamilton som avskedsgåva av regementets
officerare. Den ägs numera av förre krögaren Herman Niebel.
Eibert avslutade sitt utomordentliga föredrag med att visa bilder på
husaruniformer – initialt hämtade från ungerska original - och den omfattande
utsmyckning som både officerare och hästar med tiden fick. Den höga
uniformsmössan, tolpak, var täckt av flätat hästhår och sadeltäcket, valtrap,
hade komplicerade broderier. T.o.m. remtygen var dekorerade med mängder av små
snäckor.
Husarerna uppträder regelbundet för publik under Husardagen, andra helgen i
juli, och utger tidningen Smålandsryttaren. Glädjande nog finns en god återväxt
inom föreningen.
Lars Svensson